Nu är vi hemma igen! Sverige-resan var lyckad och nu är vi väl rustade både för vintern och för julen. Synd bara att vi missade den första snön här i skärgården! Den kom nämligen i lördags men i dag byttes de friska vita dagarna mot regn och snömodd och så blir det nog även de närmaste dagarna. Lite snö är dock kvar så förhoppningsvis kan vi göra snögubbar i morgon och möjligtvis provåka pulka i backen (bara vi aktar oss att åka direkt i sjön!). Om det går att beställa önskar jag gärna flera fina vinterdagar till. Ungefär likadana som vi hade i Dalarna förra veckan.

Nyt me olemme jälleen kotona! Ruotsin-matka oli onnistunut ja nyt olemme valmistautuneet hyvin sekä talveen että jouluun. Harmi vain että saariston ensilumi jäi meiltä kokematta! Se satoi nimittäin lauantaina ja tänään kirpeän talviset päivät vaihtuivat koleaan sateeseen, jota on luvassa vielä lisää tulevina päivinä. Lunta on kuitenkin jäljellä vielä sen verran että hyvällä onnella pääsemme huomenna tekemään lumiukkoja tai laskemaan mäkeä (kunhan varomme laskemasta suoraan mereen!) Jos saa esittää toivomuksen niin haluaisin mielelläni vielä lisää niitä hienoja talvipäiviä. Sellaisia samanlaisia kuin Taalainmaalla viime viikolla.


Snöänglar på isen i Dalarna

Några dagar till ska vi tillbringa i Roslagen och sedan bär det till skärgården igen. Det var höst när vi åkte från ön förra veckan men nu har vi fått rapporter att snön har kommit till Åboland. Här i Roslagen är det flera decimeter snö och i Dalarna där vi var på ett snabbesök i veckan var det ännu mer. Men nu längtar jag efter att få uppleva en vit vinter i skärgården!

Vielä pari päivää Roslagenilla ja sitten takaisin saaristoon. Kun lähdimme saarelta viime viikolla oli siellä vielä syksy, mutta nyt olemme kuulleet että lumi on saapunut Turun seudulle. Täällä Roslagenilla on lunta parikymmentä senttiä ja Taalainmaalla, jossa olimme pikavisiitillä, oli vielä enemmän. Nyt kuitenkin odotan jo innolla saariston valkoista talvea!

Postens ankomst är alltid lika roligt för barnen. Det blir som en liten utflykt när vi ska i väg till posthuset för att se om postbåten har lämnat någonting där. Vi har förmånen att få post till vår ö sex gånger i veckan medan det finns andra öar som har förbindelse endast tre gånger i veckan. Båtförbindelsen är en viktig livlina för skärgårdsborna och därför kan det bli drastiska konsekvenser när turer dras in. För inte så länge sedan berättade min vän Tiina om en sådan situation på en ö i Ålands skärgård i sin blogg Livet mitt i skärgården. Vi är mycket nöjda med förbindelserna till vår ö och som sagt så är postens ankomst alltid lika väntat. Den som hinner först till poststugan får dela ut posten till allas fack. Och om barnen får bestämma är det vi som är där först! Jag följer också gärna med på dessa posthämtningsresor eftersom jag tycker att platsen är så vacker att jag njuter gärna en stund av den fantastiska utsikten.

Vi är för övrigt på besök i Sverige just nu för att hämta lite mer vinterkläder och annat vi har saknat på ön. Nya inlägg kommer i mån av möjligheter.

Postin saapuminen on lasten mielestä aina yhtä hauskaa. Postituvalle on pieni kävelymatka, joten se onkin vähän niin kuin pieni retki, kun kävelemme katsomaan onko postivene tuonut meille postia. Meillä on etu saada posti saareen kuutena päivänä viikossa kun taas joillekin toisille saarille yhteys on vain kolmesti viikossa. Lauttayhteys on tärkeä elinehto saaristolaisille ja vuorojen vähentämisestä saattaa olla kohtalokkaat seuraukset. Vasta vähän aikaa sitten ystäväni Tiina kertoi sellaisesta tapauksesta Ahvenanmaan saaristossa Livet mitt i skärgården-blogissaan. Me olemme olleet erittäin tyytyväisiä yhteyksiin ja kuten sanottua on postin saapuminen aina yhtä odotettu tapahtuma. Se joka ehtii ensimmäisenä postimökille saa jakaa saapuneen postin lokeroihin. Ja jos lapset saavat päättää niin me olemme aina siellä ensimmäisinä! Minustakin on mukavaa lähteä mukaan postinhakureissulle sillä paikka on niin kaunis että näköalasta nauttii mielellään hetkisen.

Me olemme muuten parhaillaan Ruotsissa hakemassa talvivaatteita ja muita tavaroita, joita kaipaamme saaressa. Uusia postauksia tulee mahdollisuuksien mukaan.

 
Små postiljonerna utanför posthuset


Storasyster visar hur huset ser ut inuti

5-åringen har börjat fotografera hemma hos oss. Hon vill låna min kamera och tar sedan de finaste bilderna man kan tänka sig! Det är dock inte alldeles lätt att fota, det har hon nog förstått, för ibland händer det till och med att objekten rymmer från bilden... Hon tar för övrigt just sådana bilder som jag inte har haft en tanke på att ta, som den här på minstingens favoritskallra. Det blir en fin minne till lillasyster.

5-vuotias on äskettäin innostunut valokuvauksesta. Hän haluaa lainata kameraani ja ottaa sitten vallan mainioita kuvia! Valokuvaaminen ei ole helppoa, sen hän on kyllä ymmärtänyt, sillä joskus käy niinkin että kuvattava karkaa kuvasta... Muuten hän kuvaa paljon juuri sellaisia kohteita, joita minulla ei tulisi mieleenkään kuvata. Tästäkin kuvasta, jossa on pikkusiskon suosikkilelu, tulee varmasti hieno muisto hänelle.

I helgen var jag med på älgjakt! Det kan låta lite motsägelsefullt för de som känner mig och vet att jag inte är någon jaktmänniska alls. Maken lyckades ändå övertala mig att bli hans ersättare och när jag dessutom fick med mig en tjej-kompis var saken klar. Strax efter klockan åtta på morgonen bar det i väg till bryggan för att möta de andra jägarna. De kanske hade sina fördomar (lagen består ju mestadels av äldre herrar) men när ett större område ska jagas är alla extra krafter välkomna.
Min uppgift blev att gå i drevet med hunden. På kartan ser det busenkelt ut, man går bara rakt mot första jakttornet. Även om jag var utrustad med både karta och kompass visade sig uppgiften att vara rätt krävande. Jag gick sick-sack genom hela området och tappade bort de andra ett tag så att de fick ropa efter över radion. Själv visste jag förstås hela tiden var jag var förutom när jag kom till ett träsk och inte visste åt vilket håll jag skulle gå. Det resulterade i att jag gick fram och tillbaka längs stranden en stund innan en annan jägare hann ikapp mig. Min förklaring om "tolling" (att gå fram och tillbaka vid vattenlinjen för att locka djur till sig) godtogs inte...
Djur fanns det faktiskt gott om, jag såg två rådjur redan i början samt lite senare hur älghunden gick i närkamp med en ilsken mårdhund. Båda klarade sig oskadda. De andra jägarna rapporterade likaså om rådjur och hjortar men så kvigga att ingen kom till skott. Jag var ändå nöjd efter dagen för hunden hade återigen visat sina färdigheter såväl på drev som på spår och jag hade fått en spännande dag i skogen!

Minä olin viikonloppuna hirvijahdissa! Saattaa kuulostaa oudolta niiden mielestä, jotka tuntevat minut ja tietävät etten ole lainkaan metsästäjätyyppiä. Puoliso onnistui kuitenkin ylipuhumaan minut lähtemään hänen tilalleen ja kun vielä sain ystävän mukaan, oli asia sillä selvä. Heti kahdeksan jälkeen aamulla suuntasimme siis laiturille muiden metsästäjien tavoin. Heillä saattoi olla epäilyksensä (seura koostuu enimmäkseen vanhemmista herroista) mutta kun metsästetään isolla alueella ovat kaikki lisävoimat tervetulleita.
Minun tehtäväkseni tuli kulkea ketjussa koiran kanssa. Kartalla se näyttää yksinkertaiselta, kuljetaan vain suoraan ensimmäistä metsästystornia kohti. Vaikka minulla oli mukana sekä kartta että kompassi muodostui tehtävä yllättävän vaativaksi. Kuljin siksakkia alueen läpi ja kadotin hetkeksi muun seurueen niin että he alkoivat jo huudella minua radion välityksellä. Itse tiesin tietenkin kokoa ajan sijaintini paitsi silloin kun tulin järven rantaan enkä tiennyt mihin suuntaan lähteä. Kävelinkin hetken aikaa edestakaisin kunnes yksi metsästäjistä tuli siitä ohi. Selitykseni "tollingista" (edestakaisin kävelystä eläinten houkuttelemiseksi paikalle) ei tuntunut uskottavalta...
Eläimiä metsässä oli paljon, minä näin kaksi kaurista heti alkumetreillä ja vähän myöhemmin kuinka hirvikoira kävi kaksintaistoon ärtyneen supikoiran kanssa. Molemmat selvisivät vahingoitta. Toiset metsästäjät raportoivat myös kauriista ja peuroista, mutta niin vikkelistä ettei kukaan ehtinyt edes tähtäämään. Minä olin päivän antiin hyvin tyytyväinen sillä koiramme oli taas osoittanut kykynsä sekä ajo-koirana että jäljestäjänä ja olimmehan me kaikki saaneet jännittävän päivän metsässä!


Fågelhund eller älghund, det är frågan?

Jag kunde inte ha haft mer fel när jag trodde att de fina höstdagarna var förbi! Det har varit så vackra dagar hela den här veckan att det känns som slöseri att det är så få personer kvar här. Lite underligt känns det faktiskt att röra sig bland öarna och inte möta en enda person... Det är nästan som att vi har hela skärgården för oss själva! I onsdags tog vi båten till en ö där vi aldrig tidigare har varit fastän vi passerar den nästan varje dag. Och vilken överraskning det blev! Ön var som en sagoland med mossiga bergsväggar och vida höjder. Barnen gillar ju att hitta på egna namn på de öar vi besöker och de kom på ett väldigt bra namn för den här också: "den kan väl heta Helena", tyckte de. Mycket vackert namn för en mycket vacker plats.

Enpä olisi voinut olla enempää väärässä kun luulin että kauniit syyspäivät olivat jo tältä vuodelta ohi! Koko tämän viikon täällä on ollut niin upea sää että on suorastaan sääli että meitä on niin vähän nauttimassa siitä täällä. Tuntuu tosiaan kummalta liikkua saarilla tapaamatta yhtä ainoaa ihmistä... Ihan kuin koko saaristo olisi pelkästään meidän! Keskiviikkona teimme veneretken eräälle saarelle, jolla emme olleet aikaisemmin käyneet vaikka kuljemme sen ohi melkein joka päivä. Ja millainen yllätys se olikaan! Saari oli kuin satumaa sammaleisine kallioineen ja huimine korkeuksineen. Lasten mielestä on hauskaa keksiä nimiä saarille, joissa käymme, ja heillä oli nimi tällekin valmiina: "eikö se voisi olla Helena", miettivät he. Kerrassaan kaunis nimi kauniille paikalle.

 
 

PS. Fångsten i förrgår blev hela fem sikar! Nu står det stekt sikfilé, gravad sik och halstrad sik på menyn den kommande veckan.

Toissapäivän saalis oli kokonaista viisi siikaa! Nyt tulevan viikon ruokalistalla on siikafilettä, graavisiikaa sekä "halstrattua" siikaa.

Nu ska ni få följa med på en höstlig fisketur! Det hör inte till vanligheterna att vi åker hela familjen och lägger nät men i dag gjorde vi det. Utrustade med varma kläder, mössor och vantar åkte vi i väg till en närliggande ö som tydligen har gott om sikar och gösar i strandvattnet. Oftast brukar pappa lägga nät med ett eller två barn samt hunden; jag får sedan en kort rapport om resans höjdpunkter från barnen. Men nu satt vi där i den lilla motorbåten hela stora familjen: pappa, mamma, storasyster, mellanbror, lillasyster och hunden, förstås. Och när jag nu var med kunde jag också göra lite nytta och ro medan han skulle lägga näten. Jag är ju hobbyfiskarfru så det var inte heller första gången jag får den uppgiften.

Nyt pääsette mukaan syksyiselle kalareissulle! Tavallisesti emme lähde verkoille koko perhe yhdessä, mutta tänään teimme poikkeuksen. Lämpimillä vaatteilla varustettuina suuntasimme läheiselle saarelle, jonka rantavesissä kuhat ja siikat kuulemma viihtyvät. Useimmiten isä laittaa verkot yhden tai kahden lapsen kanssa, joskus koirankin, ja minä saan sitten lapsilta lyhyen raportin reissun kohokohdista. Mutta tänään istuimme pienessä moottoriveneessämme koko suuri perhe: isä, äiti, isosisko, keskimmäinen veli, pikkusisko sekä koira. Kun kerrankin olin mukana niin sain tietysti olla apuna soutamassa kun toinen laittoi verkot vesille. Se on jo ihan tuttua hommaa sillä olenhan harrastajakalastajan vaimo.

  

Att lägga näten (6 st) tar alltid lite tid och till slut började barnen bli gnälliga. Storasyster orkade inte hålla lillasyster och mellanbror orkade inte sitta still, så då blev det bråk! På båten är det viktigt att behålla lugnet och därför löstes det snabbt genom att barnen placerades i olika ändar av båten. Efter att sik/gösnäten lagts i skulle vi åka till nästa plats för att hämta hem laxnäten som ändå inte givit något senaste veckan . Resan tar inte mer än fem minuter men under den tiden hann mellanbror somna i pappas famn, hunden nästan ramla i vattnet efter tre svanar samt mamma (jag) amma lillasyster som blev jättehungrig mitt i allting! Laxnäten var som vi trott tomma (men fulla av hål efter sälarnas framfart), men det blir spännande att se om vi ändå får lite av havets silver (sikar) i morgon!

Verkkojen laittaminen on aikaavievää puuhaa ja lopulta lapset kävivät kärsimättömiksi. Isosisko ei jaksanut pitää pikkusiskoa sylissä ja keskimmäinen veli ei jaksanut istua paikallaan, ja pian oli täysi riita käynnissä! Veneessä on tärkeää pysyä rauhallisina ja siksi riita ratkaistiin nopeasti siirtämällä lapset veneen vastakkaisiin päihin. Kun siika-/kuhaverkko oli vedessä jatkoimme matkaa lohiverkkoa nostamaan. Venematka ei ole viittä minuuttia pidempi, mutta sillä matkalla keskimmäinen veli ehti jo nukahtaa, koira melkein pudota veteen joutsenia jahtaamaan ja äiti (minä) imettämään pikkusiskon, jolle iski valtava nälkä kesken kaiken! Lohiverkoissa ei ollut saalista (hylkeiden jättämiä jälkiä kylläkin), ja nähtäväksi jää saammeko edes hitusen meren omaa hopeaa (siikaa) huomenna!

 

Det blev ingen storm den här helgen men vattnet steg trots detta till otroliga höjder. Huset vi hyr ligger bara ett tiotal meter från stranden i vanligt fall men i fredags hade vi vattnet tre meter från trappan! På kortare tid än ett dygn steg vattnet drygt ett halvmeter och drog sig sedan tillbaka. Kvar från detta besök blev enbart några märken: gräset är nu blött som en myr och de gamla löven och vasstrån som vattnet hade med sig formar en fin linje mitt på vår gräsmatta.

Tänä viikonloppuna ei tullut myrskyä mutta vesi nousi siitä huolimatta ennennäkemättömiin korkeuksiin. Vuokraamamme talo sijaitsee tavallisestikin vain kymmenisen metriä rannasta mutta perjantaina vesi nousi kolmen metrin päähän kotiovelta! Aamupäivän aikana merenpinta kohosi yli puoli metriä ja vetäytyi sitten takaisin uomiinsa illalla. Jäljelle jäi vain muutama veden vierailusta kertova merkki: nurmikko on nyt kostea kuin suo ja sille on piirtynyt vanhoista lehdistä ja kaislankorsista raja.


På en annan plats i närheten hade vattnet helt tagit över vägen till båthuset


Snart kan vi ro hela vägen till vår trappa!