Om jag skulle vara tvungen att välja bara ett utflyktsmål som jag tycker bäst om här i skärgården skulle valet bli mycket svårt. Platserna är helt enkelt en finare den andra! I dag besökte vi Söderlångviks gård som är känd för att vara Amos Anderssons gamla sommarresidens och numera även hela Finland största äppelodling. Fina promenader, vackra byggnader, mycket konst och till slut gårdsbutiken med sina äppelspecialiteter! Jag kan varmt rekommendera ett besök där men ha inte för bråttom för det finns mycket att se på gården.

Jos minun pitäisi valita vain yksi retkikohde, josta pidän kaikkein eniten täällä saaristossa, olisi valinta hyvin vaikea. Kohteet ovat kerta kaikkiaan toinen toistaan hienompia! Tänään kävimme vierailulla Söderlångvikin kartanossa, joka on tunnettu paitsi Amos Anderssonin kesäresidenssinä niin myös Suomen suurimpana omenaviljelyksenä. Upeita kävelyreittejä, kauniita rakennuksia, paljon taidetta ja lopuksi tilamyymälä omenaerikoisuuksineen! Voin lämpimästi suositella käyntiä siellä, mutta älä pidä liian kiirettä, sillä nähtävää tilalla todella riittää.


Amos Anderssons sommarhem

Vad ljuvligt det är att ha syskon! Eller åtminstone ibland... Storasyster och mellanbror är ena stunden varandras bästa kompisar för att sedan snabbt förvandlas till varandras värsta fienden. De frågar efter varandra så fort de går upp på morgonen och kan hitta på de roligaste lekarna tillsammans men samtidigt behövs det inte mer än en fel gest så tolkas det som fiendligt och värsta bråken är i gång! Det blir ju också extra skört eftersom vi umgås med varandra i princip dygnet runt dagarna ut och in.

Vi har delat på de stora barnen för en veckas tid nu och det verkar vara en mycket bra lösning! Båda får ensam tid bara med en av oss föräldrarna och det finns ingen att kivas med. Hoppas innerligt att det lugna läget håller i sig även efter att familjen har samlats igen nästa vecka.

Ihanaa kun on sisaruksia! Tai ainakin välillä... Isosisko ja keskimmäinen veli ovat ensin toistensa parhaita ystäviä mutta muuttuvat sitten hetkessä toistensa pahimmiksi vihollisiksi. Aamulla herättyvään he aina kysyvät toistensa perään ja saavat mitä hauskimmat leikit aikaan mutta samalla yksikin väärin tulkittu ele saa heti ison riidan aikaiseksi. Tilanne on erityisen haavoittuvainen myös siksi, että me vietämme melkein kaiken ajan toistemme seurassa vuorokauden ympäri.

Nyt me olemme jakaneet perheen viikoksi ja se vaikuttaa aivan erinomaiselta ratkaisulta! Molemmat isosisarukset saavat omaa aikaa yhden vanhemman kanssa eikä paikalla ole ketään, jonka kanssa kinastella. Toivon todella että tämä rauhaisa elo jatkuisi vielä sittenkin kun koko perhe taas ensi viikolla on koolla.

 
Storasyster och lillasyster är i alla fall varandras bästa kompisar

Det finns hundratals små öar i vår hemskärgård. Vi har varit flitiga med att besöka både stora och små sådana och såväl nära som längre borta. Barnen tycker dock att det roligaste är att komma till de små öarna. De är oftast bara några hundratusen kvatratmeter stora men det finns alltid mycket att upptäcka ändå. I barnamunn får öarna också sina alldeles egna namn: Finö är till exempel en ovanligt vacker ö med både klippor och träd, Barnö är en så liten ö att det är nästan bara barn som får plats på den och Bajsö däremot är en ö där en skarvkoloni har häckat och lämnat en hel del spår efter sig.

För ett par veckor sedan pratade jag med en granne om en av dessa små öar. Hennes familj brukade också besöka den och de hade förstås ett helt eget namn på den. Ja, hur säger man nu, ett kärt barn har många namn...

Meidän koti-saaristossamme on satoja pieniä saaria. Me olemme vierailleet ahkerasti sekä pienillä että vähän suuremmilla saarilla sekä lähellä että kaukana. Lasten mielestä on kuitenkin hauskinta päästä niille kaikkein pienimmille saarille. Ne ovat usein vain parisataatuhatta neliömetriä pinta-alaltaan, mutta niissä on silti paljon tutkittavaa. Lasten suussa saaret saavat myös omat nimet: Finö (Hienosaari) on esimerkiksi erityisen kaunis saari, jossa on sekä kallioita että puita, Barnö (Lastensaari) on niin pieni, että vain lapset mahtuvat sinne kunnolla ja Bajsö (Kakkasaari) puolestaan on saari, jossa haahkakolonia on pesinyt ja jättänyt sinne jälkensä.

Pari viikkoa sitten juttelin erään naapurin kanssa yhdestä näistä saarista. Hänen perheensä kävi usein eräällä saarella ja heillä on tietysti ihan oma nimi sille. Niinpä niin, eikös sitä sanotakin että rakkaalla lapsella on monta nimeä...


En liten sjöman på upptäcksfärden

Visserligen får vår hund bära tratt och strumpa några dagar nu (p g a katt-olyckan), men hon verkar inte störas allt för mycket av det. Dagarna fylls av lek och sköna promenader som vanligt och lite vila behöver man också i värmen. Att bada är dock förbjudet, för hennes stora besvikelse, så länge det finns märken kvar av kollisionen.

Koiramme joutuu nyt käyttämään kaulusta ja sukkaa pari päivää (kissa-onnettomuuden takia), mutta se ei näytä häiritsevän häntä kovin paljon. Päivät ovat tavan mukaan täynnä leikkiä ja pitkiä kävelylenkkejä ja levätäkin täytyy välillä. Uiminen on kuitenkin kiellettyä, koiran suureksi pettymykseksi, niin kauan kuin törmäyksen jäljet vielä vaivaavat.

  
Välbehövlig paus mellan lek och promenader
Bild Elin

Jag kan inte sluta förundras över hur mycket fint det finns att se i skärgården! Varje liten ö har sin alldeles speciella charm. Under den gångna veckan har vi bekantat oss med fyra nya öar: utskärgårdshemmanet Tunnhamn, historiska Bolax, exotiska Vänoxa och vikingarnas Hitis. Alla har varit väl värda ett besök och förhoppningsvis kommer vi till dessa öar på nytt under vår time-out. Lite dramatik har vi också haft: på Tunnhamn blev vår hund attackerad av en argsint katt och fick blödande sår samt på färden till Hitis var det den hårdaste sjögången vi hittils har upplevt. Säkerligen inget ovanligt för de vana men lite pirrigt för oss landkrabbor.

En lakkaa ihmettelemästä miten paljon nähtävää saaristossa onkaan! Jokainen pieni saari on omalla tavallaan hurmaava. Kuluneen viikon aikana olemme tutustuneet neljään uuteen saareen: ulkosaariston Tunnhamniin, historialliseen Bolaxiin, eksoottiseen Vänoksaan ja viikinkien Hiittisiin. Kaikki ovat olleet tutustumisen arvoisia ja toivottavasti pääsemme vierailemaan niissä vielä uudelleen time-outimme aikana. Hieman dramatiikkaakin olemme saaneet kokea: Tunnhamnissa koiramme kimppuun hyökkäsi vihainen kissa, josta seurauksena verta vuotavat haavat, ja Hiittisten matkalla puolestaan saimme tuntea tähän astisista kovimman merenkäynnin. Tottuneista se ei tietysti ollut myrsky eikä mikään mutta meidät maakravut aallokko sai kyllä hiljaisiksi.


Sjöbod på Tunnhamn