Små dunbollar överallt

De flesta ejdrarna har nu häckat färdigt och det simmar ådor med ungar så gott som överallt! Ådorna har förstått att flera singelmammor är starkare tillsammans och de simmar ofta i flock av tre-fyra mammor med de små ungarna i mitten. Gudingarna är numera sysslolösa och det finns bara några få gudingar kvar på inre skärgården, de flesta har flyttat längre ut på havsbandet. 
Bredvid vår poststuga var det länge en åda som ruvade sina ägg under en liten tall. Den brydde sig inte alls att ett massivt bryggbygge pågick fyra dagar i veckan bara några meter bort. Jag och barnen gick dit då och då och beaktade häckningen på avstånd. I tisdags var boet tomt, bara ett okläckt ägg låg kvar på dunbädden. 
Nu är nog vår åda en av de mammorna vi så varsamt passerar när vi åker båt förbi hemöarna. Önskar er all lycka till i livet, ungarna!

Suurin osa haahkoista on saanut pesintänsä päätökseen ja pieniä untuvikkoja äiteineen ui nyt lähes joka paikassa! Haahkaemot ovat ymmärtäneet, että sinkkuäidin vahvuus on yhteisö ja ne uivatkin useimmiten kolmen-neljän haahkan parvissa poikaset keskellään. Haahkakoiraat ovat jääneet toimettomiksi ja niitä näkee enää harvoin sisä-saaristossa, suurin osa on jo muuttanut pidemmälle ulkosaaristoon. 
Postimökkimme vieressä oli pitkään haahkanaaras, joka hautoi muniaan pienen männyn alla. Se ei välittänyt lainkaan, vaikka viereisellä yhteysaluslaiturilla parin metkin päässä olivat massiiviset rakennustyöt käynnissä neljäna päivänä viikossa. Minä kävin siellä lasten kanssa silloin tällöin katselemassa haahkaemon hautomispuuhia turvallisen välimatkan päästä. Tiistaina pesä oli kuitenkin tyhjä, vain yksi kuoriutumaton muna oli jäljellä untuvien seassa.
Nyt meidän haahkamme on varmasti yksi niistä emoista, jotka me hyvin varovaisesti ohitamme liikkuessamme veneellä kotisaaren ympäristössä. Toivotamme teille onnea matkaan, pikku-poikaset!


Ådor och ungar (bild retki.pp.fi)

Varje paradis har sina ormar

Ormen i paradiset - vem skulle inte ha hört talas om det? Faktum är att just i skärgården trivs ormarna utomordentligt väl, kanske uppskattar de naturen lika mycket som vi människorna. Nu är det också den tiden på våren ormarna håller på att vakna från sin vintervila. Jag och barnen såg en huggorm förra veckan och bara för några dagar sedan observerades ytterligare två individer på grannens tomt. Baserat på dessa observationer blir det en orm-tätt sommar i år. Vissa år finns det nämligen gott om ormar medan det andra gånger finns väldigt lite. Förra sommaren, till exempel, såg vi knappt någon orm alls.
Hur det än är så har ormarna lika stor rätt till skärgården som vi människorna men det vore förstås optimalt om vi kunde hålla oss för var sitt område. Halva ön för människor, andra halvan för ormar. Vi låter er vara i fred, ni biter inte varken barn eller djur, inte ens om ni blir skrämda. Överenskommelsen gäller från och med nu!

Käärme paratiisissa - kukapa ei olisi kuullut tuota paljon käytettyä sanontaa? Tosiasia on, että juuri saaristossa käärmeet viihtyvät erityisen hyvin, ehkäpä ne arvostavat luontoa yhtä paljon kuin ihmisetkin. Nyt on parhaillaan se aika keväästä, jolloin käärmeet alkavat herätä talvihorroksestaan. Minä näin lasten kanssa yhden kyykäärmeen viime viikolla ja vain pari päivää sitten naapurin pihassa oli kaksi. Näiden havaintojen perusteella voisi arvella, että tänä vuonna saamme varsinaisen käärmekesän. Joinakin vuosina käärmeitä on nimittäin hyvinkin paljon kun taas joinakin vuosina niitä näkyy hyvin vähän. Viime kesänä, esimerkiksi, emme nähneet käärmeitä juuri lainkaan.
Käärmeillä on joka tapauksessa yhtäläinen oikeus olla saaristossa kuin meillä ihmisilläkin, mutta olisi tietysti hienoa, jos voisimme pysytellä omilla alueillamme. Puolet saaresta ihmisille, puolet käärmeille. Me jätämme teidät rauhaan, te ette pistä lapsia ettekä eläimiä edes pelästyessänne. Tämä sopimus astuu voimaan välittömästi!



Huggorm (bild Wikipedia)


Rikt fågelliv


Ejdrar. Bild Jorma Tenovuo, Bengtskär Picture Gallery V

Flyttfåglarna har återvänt till skärgården, vissa för en stunds vila innan resan fortsätter, andra för att häcka här under våren och sommaren. Vi glädjs åt att fåglarna är tillbaka och att så många trivs just i viken utanför oss. Här om kvällen satt tio fåglar på ett litet grund utanför vårt hus och de representerade fem olika arter: ejder, knipa, gräsand, storskrake och strandskata. Fåglarnas frierispel är fascinerande att beakta och det pågår faktiskt fortfarande även om de flesta redan har bildat par. Man kan dock se att då och då försöker någon oinbjuden friare splittra den rådande parupdelningen, vilket också lyckas i enstaka fall. Det är härligt att följa fåglarna men allra bästa är nog att höra dem sjunga: lockande, flerstämmigt och framför allt vårigt.

Muuttolinnut ovat palanneet saaristoon, osa levähtääkseen hetken ennen matkan jatkamista, osa pesiäkseen täällä keväällä ja kesällä. Meistä on huisin hienoa, että linnut ovat tulleet takaisin ja että niin monet niistä viihtyvät juuri meidän lahdessamme. Yhtenä iltana pienellä karikolla talomme edustalla istui kymmenen lintua samanaikaisesti ja ne edustivat viittä eri lajia: haahka, telkkä, sinisorsa, isokoskelo ja meriharakka. Lintujen kosiomenot ovat upeaa katsottavaa ja ne ovat vieläkin käynnissä vaikka suurin osa pareista onkin jo muodostunut. Aina välillä joku kutsumaton kosija yrittää erottaa parit ja saattaa siinä jopa onnistuakin. Lintuja on mukavaa seurata ja aivan erityisen hienoa on kuulla niiden laulavan: kutsuvasti, moniäänisesti ja varsinkin keväisesti.

Vår och viltobservationer

Våren är härlig tid! Vi är på släktbesök i Sverige och här är det full vår: blåsippor och tussilagon tittar fram, lövkrattning och gräsuppeldning har påbörjats och cyklar har tagits fram för årets första tur ute. I går satt vi ute i solen efter ett krattningspass och åt isglass på trappan medan barnen lekte med cyklarna på tomten. Det kändes riktigt vårigt!
Hemma i skärgården smälter isarna rekordsnabbt i takt med att våren framskrider. Jag har förresten glömt att berätta om de något ovanliga viltobservationer som gjordes där förra veckan när isarna fortfarande var farbara. Först spårades ett lodjur på en ö i närheten av oss och bara några dagar efter det såg två personer en varg! Eftersom vargen upptäcktes dagen före 1 april var det först många som inte trodde på berättaren utan var säkra på att han hade tagit fel på aprildagen. När han sedan kunde styrka observationen med bilder på färska spår var det ingen som tvekade längre. Vargarna rör sig långa streckor så här års så nu har den säkert hunnit lång borta redan.
Andra djur vi har börjat längta efter nu är faktiskt flyttfåglarna. Det sägs att deras vårkonsert är en av de mest efterlängtade händelser i skärgården!

Kevät on ihanaa aikaa! Me olemme sukuloimassa Ruotsissa ja täällä on täysi kevät: sinivuokot ja leskenlehdet puskevat esiin, haravointi ja heinikkojen siistiminen on aloitettu ja pyörät on otettu esiin kevään ensimmäistä koeajoa varten. Eilen istuimme ulkona auringossa haravointiurakan jälkeen ja söimme jäätelöä portailla samalla kun lapset leikkivät pyörillä pihassa. Se oli todella keväistä!
Kotona saaristossa jäät sulavat ennätysmäistä vauhtia samaa tahtia kuin kevät etenee. Olen muuten unohtanut kertoa viime viikon villieläinhavainnoista, jotka tehtiin siellä kun jäät vielä olivat kulkukelpoisia. Ensin havaittiin ilves eräällä saarella meidän lähellämme ja pari päivää sen jälkeen kaksi henkilöä näki ilmielävän suden! Koska susihavainto tehtiin aprillipäivän aattona uskoivat monet ensin että havaitsijat olivat erehtyneet aprillipäivästä. Kun he sitten vahvistivat kertomansa jäljista otetuilla valokuvilla ei kukaan enää epäillyt heitä. Sudet liikkuvat pitkiä matkoja tähän aikaan vuodesta, joten nyt kyseinen yksilö on jo varmasti kaukana.

Eläimista puheen ollen odotamme jo kovasti muuttolintujen saapumista. Kerrotaan, että niiden kevätkonsertit saaristossa ovat yksi vuoden odotetuimmista tapahtumista!

Djurliv

Så här på vårvintern är det spännande att spåra djur på snön. Vi har faktiskt en hel del djur i skogen på vår ö: stora djur som älgar, hjortar, rådjur, grävlingar och mårdhundar samt små djur som harar, vesslor, hermeliner och alla sorters möss. Barnen är överraskande duktiga på att känna igen spåren. De kan många spår i skogen även om det är hemma på gården de känner sig säkrast: hund- och kattspår tar de aldrig fel på!
För någon vecka sedan hade vi besök av en mink nere på stranden. De är vackra djur men gör tyvärr mycket skada i naturen. Därför fångades minken i en fälla för att föras bort. Innan dess ville maken dock visa barnen och mig hur en levande mink ser ut och bar hela buren till köket. Medan vi beundrade djuret smög hunden också in i köket för att titta på vad som hände där. Just när nosen närmade buren vässte minken så att alla hoppade ett steg bakom! Stackars hund blev nog räddast av alla för den sprang direkt till övervåningen (där den aldrig tidigare har varit) och under sängen längst bort i rummet. Det tog sedan ett bra tag att övertyga hunden att minken var borta...

Näin kevättalvella on jännittävää seurata eläinten jälkiä lumessa. Meillä onkin aika lailla metsäneläimiä täällä saaressa: isoja eläimiä kuten hirviä, peuroja, kauriita, mäyriä sekä supikoiria ja pieniä eläimiä, kuten jäniksiä, näätiä, lumikkoja ja kaikenlaisia hiiriä. Lapset ovat yllättävän taitavia tunnistamaan jälkiä. He tuntevat paljon jälkiä metsässä, mutta omalla kotipihalla he ovat kuitenkin varmimpia: koiran- ja kissanjäljissä he eivät koskaan erehdy!
Jokunen viikko sitten alhaalla rannassa kävi minkki vierailulla. Ne ovat kauniita eläimiä, mutta aiheuttavat valitettavasti liika tuhoa luonnossa. Siksi tämäkin minkki houkuteltiin ansaan poisvietäväksi. Sitä ennen puoliso halusi kuitenkin näyttää lapsille ja minulle miltä elävä minkki näyttää ja kantoi pyydyksen keittiöön. Sillä aikaa kun me ihmettelimme minkkiä hiipi koira hiljaa keittiöön katsomaan mitä siellä oikein tapahtui. Juuri kun kuono lähestyi pyydystä sähähti minkki niin kovasti, että kaikki hypähtivät askeleen taaksepäin! Koira-parka pelästyi kuitenkin kaikista eniten, sillä se juoksi suoraan yläkertaan (missä se ei koskaan aikaisemmin ole ollut) ja siellä sängyn alle kauas perimmäiseen nurkkaan. Kesti aikansa ennenkuin saimme koiran lopulta uskomaan, että minkki oli viety pois...


Mink (foto Luonnossa.net)


Hermelin (foto Keskisuomalainen)

Vinterfiske



I januari lovade jag bloggbesökarna ett vinterfiskereportage. Den gångna vintern har verkligen bjudit på fina fiskemöjligheter varav maken får här nedan berätta mer om:


Tammikuussa lupasin blogi-vieraille reportaasin talvikalastuksesta. Kuluva talvi on todellakin tarjonnut hienoja kalastusmahdollisuuksia, joista mieheni kertoo alla lisää (vain ruotsiksi):

Vinterfiske, alltså: Att isarna ligger tjocka hindrar ingalunda ivriga husbehovsfiskare från att lägga nät. Vår familj har två permanent utlagda nät för fångst av matfisk som lake, sik, abborre, regnbåge och gös (och jättestora gäddor!). Näten är utlagda i viken utanför vår brygga, och vittjas ungefär varannan dag. Enkelt och smidigt!

Längre ut mot fjärden har vi en strömmingssköte enligt samma patent, d v s hängande under isen mellan två uppsågade hål. Där hämtar vi strömming samt nors, den senare ett utmärkt bete för våra gäddsaxar som finns utplacerade på strategiska ställen.

Vinterfisken framför andra är enligt vår mening laken, som  -förutom att vara god i sig- har en underbar rom! Var denna fisk håller hus andra årstider vet jag inte, men här hos oss finns den i alla fall bara på vintern. Som synes på en av bilderna hugger den gärna på norsbetade saxar också.





 




Hundliv



Vår hund trivs utmärkt i skärgården. Hon får springra fritt mycket, går ofta långpromenader, leker med sina hundkompisar och framför allt får följa med på såväl fågel-, älg- som rådjursjakt! Hon gillar sin frihet men enligt vår mening kan hon ta till och med för mycket friheter ibland. Vi har vid flera tillfällen fått hjärtklappning när hon har varit borta och inte svarat på rop. Senast i förrgår när vi trodde att hon hade blivit kvar på isen men i själva verket var hon i skogen och följde något spännande spår! Friheten har tyvärr sina nackdelar men det andra alternativet skulle vara att ha henne kopplad hela tiden. Farorna är trots allt inte så stora, det finns inga bilar på ön och hon blir knappast tagen av havsörn heller. Isen är förstås farlig och till exempel svanar kan attackera om hon skulle råka komma för nära. Vi får helt enkelt göra vårt bästa vad gäller att vakta henne och sedan lita på att hon har några av rävens överlevnadsinstinkter i sig (hon liknar ju en räv både till sättet och till utseendet). Och rävar är ju som känt ganska smarta och klarar sig även i knepiga situationer, eller hur!

Koiramme viihtyy saaristossa erinomaisesti. Se saa juosta vapaana, käydä pitkillä kävelylenkeillä, leikkiä koirakavereidensa kanssa ja eritoten päästä mukaan niin lintu-, hirvi- kuin kaurisjahtiinkin! Se pitää vapaudestaan, mutta meidän mielestämme se saattaa ottaa jopa liikaa omia vapauksia välillä. Me olemme jo useamman kerran pelänneet pahinta kun se on ollut pitkään poissa eikä vastaa kutsuhuutoihin. Viimeksi toissapäivänä luulimme että se oli jäänyt yksin jäälle kun se todellisuudessa oli metsässä seuraamassa jotain jännittävää jälkeä. Vapaudella on kääntöpuolensa mutta toinen vaihtoehto olisi pitää se jatkuvasti kytkettynä. Vaaran paikkoja on täällä kuitenkin kohtalaisen vähän, saarella ei nimittäin ole autoja eikä merikotkakaan tuskin veisi koiraa mennessään. Jää on tietysti vaarallinen ja esimerkiksi joutsenet voivat hyökätä koiran kimppuun, jos se menee liian lähelle. Me saamme yksinkertaisesti tehdä parhaamme vahtiessamme sitä mutta luottaa myös siihen, että sillä on ketun sisäinen eloonjäämisvaisto (se muistuttaa kettua sekä olemukseltaan että ulkonäöltään). Sillä ketuthan ovat tunnetusti fiksuja ja selviävät tarvittaessa hankalissakin tilanteissa, eikö vain!


Snart blir hon sju år. (Bild storasyster, 5 år)

Jag har även fått en fin utmärkelse från Huset på landet. Tusen tack! Jag vill skicka den vidare till fem inspirerande bloggar:

Galleri hönshuset

Huvilaunelmaa

Lallis liv och leverne

Livet mitt i skärgården

Livet på Bergagården


20 sorters fiskar



Det var ett tag sedan jag skrev om fisket så det passar bra att göra det nu. Eller egentigen ska jag be någon annan att skriva, nämligen en som har provat det mesta  i fiskeväg här - min käre man. Ordet är hans:

Tällä kertaa kirjoitus vain ruotsiksi, sillä näppäimistön ääressä on rakas mieheni:

"Ok. Vi käkar egenfångad fisk så gott som varje dag, till lunch eller middag. Förenar på så vis nytta med nöje. Jag har alltid gillat att sportfiska (med spö alltså). Nu är det fiske för mat, d v s hushållsfiske, som gäller. Det är nästan lika spännande som spöfiske att ta upp nät och se vilken fångst man fått, och går snabbare. Dessutom kan barnen vara med. De är entusiastiska hjälpredor som bidrar med gott humör och vetgirighet. Hur många tre- och femåringar idag kan utan att blinka artbestämma våra 10 vanligaste matfiskar? Det kan vår son och största tjej idag. Vanligtvis lägger vi ut nät på eftermiddagen och tar upp dem på förmiddagen dagen efter, sedan lägger vi ut igen nästa dag och så rullar det på. Här om dagen fick vi en ovanlig bifångst i strömmingsnätet. T o m vi vuxna var tvungna att gnugga oss i ögonen inför: En ivrigt slingrande ca 20 cm lång  och grönskimrande havsnål!  Närmast släkt med sjöhästarna enligt tillgänglig litteratur.



I och med havsnålen (som förresten återfick friheten efter fotografering) samt ett par romstinna lakar (de blev däremot stuvade på äkta skärgårdsmanér) har vi kommit upp i 20 fiskarter så här långt under vårt ölivsäventyr. Eller vad sägs om: gös, abborre, gädda, sutare, sik, regnbågsöring, gärs, mört, id, vimma, braxen, strömming, vassbuk, nors, hornsimpa, flundra, ål, löja, havsnål och lake.

Blir det inte enformigt med så mycket fisk att äta, undrar somliga säkert. Vårt bestämdaste svar: Inte alls! Med åtminstone 10 olika matfiskar i våra hemmavatten, och basala kunskaper i några enkla sätt att tillaga fisk är enformig det sista vi kan säga om vår kost. Vi steker, röker, gravar, lägger in, kokar och grillar med olika variationer i det oändliga. Barnen och vi vuxna har våra respektive favoriter: Storasyster älskar rökt flundra, lillebror kan äta smörstekt sik till frukost, lunch och middag, och lillasyster petar i sig abborrfilé i socker-ättikslag snabbare än farsan hinner lägga in...Själv tycker jag att gravad sik är smarrigast, och min fru får något vilt i blicken när jag föreslår att vi ska grilla regnbåge.

Nu ligger isen över våra fiskevatten. Det borde begränsa möjligheterna till husbehovsfiske. Eller? Jag återkommer inom kort med ett vinterfiskereportage."


Sik - pappas och lillebrors favorit

Älgjakten fortsätter

I helgen var jag med på älgjakt! Det kan låta lite motsägelsefullt för de som känner mig och vet att jag inte är någon jaktmänniska alls. Maken lyckades ändå övertala mig att bli hans ersättare och när jag dessutom fick med mig en tjej-kompis var saken klar. Strax efter klockan åtta på morgonen bar det i väg till bryggan för att möta de andra jägarna. De kanske hade sina fördomar (lagen består ju mestadels av äldre herrar) men när ett större område ska jagas är alla extra krafter välkomna.
Min uppgift blev att gå i drevet med hunden. På kartan ser det busenkelt ut, man går bara rakt mot första jakttornet. Även om jag var utrustad med både karta och kompass visade sig uppgiften att vara rätt krävande. Jag gick sick-sack genom hela området och tappade bort de andra ett tag så att de fick ropa efter över radion. Själv visste jag förstås hela tiden var jag var förutom när jag kom till ett träsk och inte visste åt vilket håll jag skulle gå. Det resulterade i att jag gick fram och tillbaka längs stranden en stund innan en annan jägare hann ikapp mig. Min förklaring om "tolling" (att gå fram och tillbaka vid vattenlinjen för att locka djur till sig) godtogs inte...
Djur fanns det faktiskt gott om, jag såg två rådjur redan i början samt lite senare hur älghunden gick i närkamp med en ilsken mårdhund. Båda klarade sig oskadda. De andra jägarna rapporterade likaså om rådjur och hjortar men så kvigga att ingen kom till skott. Jag var ändå nöjd efter dagen för hunden hade återigen visat sina färdigheter såväl på drev som på spår och jag hade fått en spännande dag i skogen!

Minä olin viikonloppuna hirvijahdissa! Saattaa kuulostaa oudolta niiden mielestä, jotka tuntevat minut ja tietävät etten ole lainkaan metsästäjätyyppiä. Puoliso onnistui kuitenkin ylipuhumaan minut lähtemään hänen tilalleen ja kun vielä sain ystävän mukaan, oli asia sillä selvä. Heti kahdeksan jälkeen aamulla suuntasimme siis laiturille muiden metsästäjien tavoin. Heillä saattoi olla epäilyksensä (seura koostuu enimmäkseen vanhemmista herroista) mutta kun metsästetään isolla alueella ovat kaikki lisävoimat tervetulleita.
Minun tehtäväkseni tuli kulkea ketjussa koiran kanssa. Kartalla se näyttää yksinkertaiselta, kuljetaan vain suoraan ensimmäistä metsästystornia kohti. Vaikka minulla oli mukana sekä kartta että kompassi muodostui tehtävä yllättävän vaativaksi. Kuljin siksakkia alueen läpi ja kadotin hetkeksi muun seurueen niin että he alkoivat jo huudella minua radion välityksellä. Itse tiesin tietenkin kokoa ajan sijaintini paitsi silloin kun tulin järven rantaan enkä tiennyt mihin suuntaan lähteä. Kävelinkin hetken aikaa edestakaisin kunnes yksi metsästäjistä tuli siitä ohi. Selitykseni "tollingista" (edestakaisin kävelystä eläinten houkuttelemiseksi paikalle) ei tuntunut uskottavalta...
Eläimiä metsässä oli paljon, minä näin kaksi kaurista heti alkumetreillä ja vähän myöhemmin kuinka hirvikoira kävi kaksintaistoon ärtyneen supikoiran kanssa. Molemmat selvisivät vahingoitta. Toiset metsästäjät raportoivat myös kauriista ja peuroista, mutta niin vikkelistä ettei kukaan ehtinyt edes tähtäämään. Minä olin päivän antiin hyvin tyytyväinen sillä koiramme oli taas osoittanut kykynsä sekä ajo-koirana että jäljestäjänä ja olimmehan me kaikki saaneet jännittävän päivän metsässä!


Fågelhund eller älghund, det är frågan?

Älgjakt

I helgen gick startskottet för höstens älgjakt och vårt ekipage husse-hund var med för första gången! Regnet försvårade jakten en smula men det verkade inte störa stämningen alls. Vår apporterande fågelhund förstod nog att hon hade en viktig uppgift som spårhund och gjorde sitt bästa för att sniffa fram älgarna. Den här gången lyste älgarna med sitt franvaro (kanske hade de simmat till någon annan ö) men ekipaget var strålande glada efteråt för de fick ju en fin dag i skogen!

Viime viikonloppuna ammuttiin syksyn hirvijahdin lähtölaukaus ja mukana siellä oli myös meidän parivaljakkomme isäntä ja koira. Sade vaikeutti jahtia hiukan mutta se ei näyttänyt häiritsevän tunnelmaa lainkaan. Noutava lintukoiramme näytti ymmärtävän että sillä oli tärkeä tehtävä jäljestäjänä ja se tekikin parhaansa huomatakseen pienimmätkin hirvien jättämät jäljet. Tällä kertaa hirvet pysyttelivät kuitenkin poissa (ehkä ne olivat uineet jollekin toiselle saarelle) mutta parivaljakko oli siitä huolimatta tyytyväinen sillä olivathan he saaneet nauttia upeasta päivästä metsässä!

   
Kände jag älgspår här?                         ... eller kanske här?

Fågelskådning

Har ni någon gång sett en häger fiska? Den står alldeles stilla i vassen och doppar sedan huvudet blixtsnabbt i vattnet när fisken kommer. För att kunna svälja fisken ruskar den huvudet så att fisken glider genom halsen med huvudet först. Detta scen kunde vi beundra från middagsbordet i dag. Och när hägern hade fått magen full intog svanarna scenen. Det är ett par som vi har haft i vår vik hela sommaren. Mitt på sommaren hade de två små ungar med sig men nu var det länge sedan vi såg ungarna. Så här på kvällskanten är svanarna också upptagna av att skaffa mat: de simmar mitt i sjön med huvude i vattnet och rumpan rakt upp i vädret! Utöver dessa fågelskådningar är havsörnen något av en favorit. Den är så mäktig när den flyger högt upp i himlen med vingar som är breda som människas armar. Vad behöver man en tv till när man har en levande naturfilm mitt framför ögonen varje dag?

Oletteko joskus nähneet harmaahaikaran kalastamassa? Se seisoo ensin hiljaa paikoillaan kaislikossa ja työntää sitten päänsä salamannopeasti veteen kun kala on tähtäimessä. Pystyäkseen nielemään kalan täytyy sen ravistella päätään niin että kala liukuu kurkusta pää edellä. Tätä näytelmää me saimme tänään ihailla illallispöydästä. Ja kun haikara oli lähtenyt saapuivat tilalle joutsenet. Poukamassamme on koko kesän pesinyt kyhmyjoutsenpari. Keskikesällä niillä oli kaksi pientä poikasta mukanaan, mutta nyt siitä on jo aikaa kun näimme poikaset viimeksi. Näin iltasella joutsenillakin on ruoanhankintapuuhat käynnissä: ne kelluvat keskellä poukamaa päät vedessä ja takapuolet pystyssä! Näiden lintuhavointojen lisäksi merikotka on yksi suosikeistamme. Se on niin ylvään näköinen liihotellessaan korkealla taivaalla leveine siipineen. Mihin sitä enää televisiota tarvitsee kun omassa pihassa on joka päivä elävä luontoelokuva käynnissä?


Häger
Bild Wikipedia

Lathunden

Visserligen får vår hund bära tratt och strumpa några dagar nu (p g a katt-olyckan), men hon verkar inte störas allt för mycket av det. Dagarna fylls av lek och sköna promenader som vanligt och lite vila behöver man också i värmen. Att bada är dock förbjudet, för hennes stora besvikelse, så länge det finns märken kvar av kollisionen.

Koiramme joutuu nyt käyttämään kaulusta ja sukkaa pari päivää (kissa-onnettomuuden takia), mutta se ei näytä häiritsevän häntä kovin paljon. Päivät ovat tavan mukaan täynnä leikkiä ja pitkiä kävelylenkkejä ja levätäkin täytyy välillä. Uiminen on kuitenkin kiellettyä, koiran suureksi pettymykseksi, niin kauan kuin törmäyksen jäljet vielä vaivaavat.

  
Välbehövlig paus mellan lek och promenader
Bild Elin


Glada (galna) kor

Den 4 maj/ 4. toukokuuta 2008

I går var det årets betessläpp här i Roslagen. Man blir riktigt glad för att se de skuttande korna!

Eilen lehmät pääsivät kevätlaitumelle täällä Roslagenilla. Kukapa ei ilahtuisi katsellessan ilosta hyppiviä lehmiä!

    

RSS 2.0