I skärgården klarar man sig suveränt utan bil. På de mindre öarna finns det knappast några vägar alls och de som finns är i varierande skick. Däremot måste man ha en bra båt. Vi bytte vår lilla motorbåt till en större med kapell bara för någon månad sedan. Den lilla används fortfarande för korta resor men om man ska åka lite längre behövs det en båt som tål även lite vind och regn. Det fick vi erfara förra veckan när vi åkte till badhuset en halvtimmes resa bort och ösregnet överraskade oss - tur att vi hade en bra båt!

Sedan finns förstås förbindelsebåtarna. Till vår ö kommer de sex dagar i veckan medan några andra närbelägna öar bara har förbindelse fyra dagar i veckan. Med båtarna kommer också posten och man får vänja sig vid att t ex lördagstidningen får man på söndagkvällen.

Bor det verkligen bara några få personer på er ö? har det frågats oss. Egentligen är det inte så väsentligt hur många som bor på just den här ön eftersom det finns personer på öarna bredvid oss. Skärgårdsborna ser havet som en väg och båten används som bilen i fastlandet. Den enda skillanden är att "vägen" inte ser likadan ut året runt och att det inte är skyltat. Anpassningen är nyckelordet här. I stället för karta får man helt enkelt läsa sjökort, vilket till och med jag, en riktig landkrabba, har nu lärt mig! Att köra båt tycker jag däremot är lite svårare...


Barnen älskar att åka med nya båten!

Saaristossa pärjää mainiosti ilman autoa. Ihan pienimmillä saarilla ei juuri ole teitäkään ja jos sellaisia on niin ne ovat melko sekalaisessa kunnossa. Siksi kunnon vene on ehdoton edellytys. Me vaihdoimme pienen moottoriveneemme isompaan kuomulliseen pari kuukautta sitten. Käytämme pientä venettä vieläkin lyhyillä matkoilla mutta pidemmillä matkoilla pitää olla vene, joka kestää myös tuulta ja sadetta. Sen saimme kokea viime viikolla kun kävimme uimahallissa puolen tunnin venematkan päässä ja kaatosade pääsi yllättämään meidät - onneksi meillä oli hyvä vene!

Sitten täällä on tietysti yhteysalukset. Meidän saarellemme ne tulevat kuudesti viikossa kun taas toisilla lähisaarilla on yhteys vain neljästi viikossa. Alusten mukana kulkee myös posti ja siihenkin tottuu, että lauantain sanomalehti tulee vasta sunnuntai-iltana.

Asuuko teidän saarellanne todellakin vain muutama asukas? on meiltä kysytty. Oikeastaan olennaista ei ole se kuinka monta asukasta juuri meidän saarellamme on sillä naapurisaarilla on kyllä asukkaita. Saaristolaisille meri on tie ja venettä käytetään kuin autoa mantereella. Ainoa ero on se, että "tie" ei ole samanlainen vuoden ympäri ja ettei sillä ole opasteita. Sopeutuminen onkin avainsana. Kartan sijasta luetaan merikorttia, jonka minäkin, todellinen maakrapu, olen viimein oppinut! Sen sijaan veneellä ajamaan oppiminen on vaikeampaa...